Åsas berättelse
När jag var 7 år förändrades mitt liv totalt.. På gården där jag bodde fanns det en kille som vi kände lite o visste vem det var men i och med att han var ”vuxen” så var det ju ingen man umgicks med men vi var heller inte rädd för honom. En dag sa han åt mig och min kompis att han ville visa oss sitt nya tält som han hade ställt upp i skogen en bit bort, det var inget konstigt med det tyckte vi och följde med. När vi kom dit så sa han åt min kompis att vänta utanför medans jag gick in. Sen när vi var där inne så sa han åt mig att lägga mig på golvet och ta av byxorna, hans röst blev annorlunda och jag kommer ihåg att jag blev jätterädd o grät, min kompis blev rädd o sprang hem. Sen drog han ner sina byxor och jag kommer aldrig glömma känslan o smärtan när han försöker tränga in i mig!!! Den dagen förändrades allt för mig..
Innan han släppte hem mig fick jag lova att inget säga och han gav mig pengar för att hålla tyst, men jag gick till affären och köpte godis och när jag kom hem undrade mamma vad jag fått pengar ifrån. Till slut kröp det fram och allt blev kaos… Jag minns att pappa kom hem och att dom pratade med min kompis föräldrar, sen åkte vi till sjukhus där Mamma och Pappa fick hålla fast mig medans dom skulle undersöka mig i underlivet… Mamma o Pappa fick rådet att inte prata om det så skulle jag glömma….. Vilket jag självklart inte gjorde utan nu började ett liv fullt med ångest o självförnedring.
När jag var 9 år hade vi en vaktmästare på gården, en äldre man som brukade ta med oss ungar i källaren släcka lampan och berätta spökhistorier jag minns att det fanns en massa gamla madrasser på golvet där vi brukade sitta. Vid ett tillfälle när lampan slocknade och han började med spökhistorien så satt han bredvid mig och helt plötsligt började han tafsa mellan benen på mig, ingen såg vad som hände eftersom det var mörkt och jag kommer ihåg hur rädd jag blev men jag vågade inte säga något. Idag förstår jag varför, ingen hade talat om för mig att det som hände när jag var 7 var väldigt fel av honom, ingen hade pratat med mig utan alla la locket på i en för mig helt oförstående tro att man gjorde rätt!!!! Detta blev början på ett par års vidrigt utnyttjande av mig , jag blev han privata lilla ”älskarinna” och gjorde allt han sa och bad mig om trodde nån stans att det var ok då ingen bekräftat mig. Jag mådde så fruktansvärt dåligt och hatade mig själv för att jag inte sa emot något jag än idag inte har förlåtit mig själv för. Det djävligaste var när han tvingade mig till oralsex och ”kom” i min hals jag kan än idag känna den vidriga smaken och hur något i mig ”gick sönder” varje gång.. Jag kommer ihåg hur jag brukade blunda och låtsas att det bara var en hemsk mardröm..
Av naturliga skäl blev min tonårstid en enda berg och dalbana av ångest och självförakt.. Jag blev snabbt känd för att vara tjejen alla fick göra vad dom ville med, ibland var det bara en men ibland kunde det vara flera killar (oftast mycket äldre) som ”roade” sig med mig, och jag kände mig bara mer o mer tom.
Trots all som hänt så har jag lyckat bli en ganska ”normal” tjej som idag är gift och har 2 underbara barn!!! Johanna 13 år och Mattias som dessutom hjälper oss med denna sida. Den totala lyckan kom när Sam föddes, mitt första barnbarn!!! En helt fantastisk liten kille.
Nu har jag o min syster bestämt oss för att göra något åt denna totala tabu som är när det gäller sexuella övergrepp på barn, vi tänker se till att vi lyfter på locket och VÅGAR SE!!! Det är verkligen dax att på allvar ta ställning FÖR barnen!!
Kram
Läs vår
15 Responses to “Åsas berättelse”
januari 9th, 2008 saat: 19:59
Stark berättelse.
Och starkt att berätta.
Det är jätteviktigt att vuxna vågar berätta sin historia framförallt för att barn ska våga berätta sin.
Men också för att andra vuxna med egna förträngda minnen ska våga berätta det de har upplevt.
Jag tycker att erat initiativ är superbra.
Vill ni att jag ska sprida den här sidan vidare?
februari 19th, 2008 saat: 6:15
Jag tycker du är stark Åsa!
Att gått igenom allt detta.
Nu har du en underbar familj och man märker att du ger all kärlek du har till din familj. speciellt Johanna och söta Sam.
kramar maja
februari 20th, 2008 saat: 13:55
Jättebra att ni har startat den här sidan. Så andra kan läsa och inte längre behöver känna sig ensamma med sina upplevelser, och kanske kan ta lärdom i förväg så något kan hindras från att hända. Hoppas fler kommer att dela med sig.
februari 20th, 2008 saat: 20:40
Hej! Jag tycker att det är oerhört starkt av er att komma fram med era berättelser, det ni gör kommer förhoppningsvis öppna ögonen för detta problem som existerar för många barn och som de får leva med som vuxna. Det behövs verkligen flera händer som sträcks ut för att hjälpa dessa barn och få flera av dessa otäcka mönster med övergrepp att sluta existera.Alla barn har rätt att vara barn.Det behövs både lagändringar för förbrytarna och snabba insatser ifrån statliga instanser för att förändring skall ske snabbare.
MVH Tina
februari 22nd, 2008 saat: 8:06
Hej på er ! Jag är själv en överlevare ! blev så glad när jag såg er i östnytt, Jag har jobbat många år med dessa frågor att få ett samhälle att ”vÅGA SE” Men det är ett trögt jobb, Men till min glädje så hitta jag på AB bloggen människor som jobbar stenhårt för att det ska komma fram i ljuset och att vi överlevare ska bli tagna på allvar, Lika så kämpar vi för föräldrar som har barn som är offer, Hur illa det står till med rättsväsenet i vår land, På dessa månader jag har varit på deras bloggar så har det hänt mycket, Det har blivit så många som äntligen vågar kommentera och har så kloka inlägg, Ju fler vi blir ju lättare kommer det att bli att få ett sovande samhäle att vakna/ Våra barn är det viktigaste som finns / Det är vår framtid och dom får inte bli svikna av vuxen värden ”NÅGON MÅSTE VARA BARNETS RÖST” ´Det vore så bra om vi kunde sammarbeta, Jag läste att ni har en kommentar från Mather Witch/ Mycket klok kvinna som jobbar stenhårt med sin blogg/ sen har vi Marina som även har startat en självhjälps grupp för oss överlevare, ( fristaden) Där inga troll kan gå inn med elaka kommentarer/ tyvär så finns det sådana såkallade pedofilkramare/
hoppas att vi kommer att kunna göra något tillsammans ju fler vi är ju starkare blir vi / MVH / M-LL
februari 23rd, 2008 saat: 21:22
Jag hamnade här av en slump men blev helt tagen av vilken stark kvinna du är. Allt det du gått igenom, som ingen borde behöva, att det nu kan hjälpa andra. Är själv en mamma och jag kan inte förstå hur man kan göra illa dom små. I alla fall tack för att du vågar skriva om!
februari 29th, 2008 saat: 23:48
Alltsá vet ej vad jag ska säga när jag läst era berättelser.Är helt rörd, hur fan kan man ge sig pá nágon sá? Och smá barn som ej kan skydda sig själva, okey kan man säkert ej heller som vuxen men otäckt i allafall att dessa jävlar finns oftast i váran närhet. Styrkekramar & allt jag kan sända till er ALLA. Kram Maria
mars 2nd, 2008 saat: 20:49
Vilken bra sida! detta ska vi sprida vidare. Jobbar varje dag med att försöka uppmärksamma detta problemet. Försöker aktivt att förhindra pedofilers sidor här på internet.
april 17th, 2008 saat: 16:36
Hej och lycka till med denna sida, den behövs. Tyvärr. Detta problem ska inte tigas ihjäl utan talas ihjäl!
april 22nd, 2008 saat: 17:43
Superbra sida!
D är inte tabu, vi måste prata om d!
D händer varje dag, runt omkring oss.
Vi måste kämpa på!
Kram Ann
september 22nd, 2008 saat: 15:51
TAck för din historia. Med en varm önskan om att du kan ge det barn du var upprättelse idag.
Jag upphörs aldrig att förvånas över de här männen, vuxna männen som tror att barn vill ha sex med dem! Som behandlar barn som vore de små saker som de äger. Jag blir också upprörd på hur du blev behandlad, som om det var ditt fel!
Sjukt. Det var aldrig ditt fel det minsta!
december 13th, 2008 saat: 0:24
Hej, sökte lite på internet och hittade er hemsida.
Jag är en tjej på 22 år so mnyligen tagit tag i mitt.
Och känner att jag gärna skulle dela med mig av min historia.
Det går inte att blunda åt allt det hemska som pågår.
Jag hade lärare som borde reagerat m.m.
Det värmer att veta att man kan bli något så när *normal* trots att man vart med om något så hemskt som våldtäckt eller sexuellt utnyttjande.
Kram Suss
maj 25th, 2009 saat: 21:23
[...] (Mattias) kommer att stå vid målgången och försöka sprida budskapet så gott jag kan, medan Åsa och Johanna tillsammans med min gravida fru tar täten i [...]
april 23rd, 2010 saat: 16:19
stor kram till er för ert viktiga initiativ!
december 11th, 2010 saat: 18:40
[...] mamma, Åsa, är en kämpe av stora mått och har gått igenom saker i livet som INGEN ska behöva genomgå. Under min uppväxt jobbade hon mycket och länge på den lokala [...]
Leave a Reply